I Sverige pågår det lignende debatter og samtaler som i Norge om menighetmodeller, teologi, verdier og tradisjon.
Det er en brytningstid. Noe er på gang. Benkesliterne lager blogger og debatterer på kryss og tvers. Men lederne er forbausende stille. Er lederne blitt så vant med monologer fra prekestolen at de kjenner seg usikre på samtaler?
I århundrer har folk blitt nektet å samtale om teologi og verdier i menighetene. I praksis har presten/pastoren hatt monopol på prekener, og eldsterådet har hatt monopol på teologi og verdier. Men de frie samtalene om menighetsliv sprer seg nå, på blogger og i hjemmene.
En svensk blogger inviterer folk hjem til en helg med samtaler om nye fellesskapsmåter. På programmet står noe så forskjellig som et foredrag av en person med et ikke-hierarkisk menighetssyn til et besøk på et katolsk kloster der nonner driver et aldershjem, og man skal også få besøk fra en kristen kulturkafé. I skrivende stund er det 20 personer som har meldt seg på dette private initiativet.
Det paradoksale er at vanlige menighetsmedlemmer fører mye mer grunnleggende debatter og samtaler enn hva jeg har hørt fra menighetsledere. Det virkelige allmenne prestedømme har våknet.
HVA DISKUTERES I NORGE OG SVERIGE?
La meg gå noen år tilbake. Først satset man på proffere sceneopptredener. Så ropte man etter et sterkere lederskap i frimenighetene. De sterke lederne skulle komme med visjoner om pyramidemenigheter og gis mer makt slik at de kunne ta effektive beslutninger. I det siste har det dukket opp en ny trend, det er å gå i retning katolsk-ortodoks lære og kultur.
Det er flere akser man debatterer, men her er noen av dem:
Enkle hussamlinger <----> Katolsk-ortodoks symbolkultur
Vennefelleskap <----> Hierarki/embeter/lederskap/strukturer
Skriften alene <----> Tradisjonen
Verdier <----> Visjoner
HER ER NOEN KLIPP FRA SVENSKE BLOGGER:
EllenRock: "Listan kan göras lång av kristna ledare (...) som för Guds folk (...) bort från nåden. Ledare som för oss in i tradition, krav, religion och lagiskhet. Mitt i all denna förvirring håller Gud på att resa upp ett folk, en gräsrotsarmé, som bestämt sig för att hålla fast vid Hans Ord, som älskar Honom och som älskar alla de människor som Han har dött för."
Den radikal-reformatoriske bloggen: "(...) Paulus förutsätter att när dom troende möts så har var och en ett tydligt och unikt bidrag i sammankomsten. Samtidigt hävdar jag att i 99 % av fallen så har det vi kallar för ”gudstjänst” en struktur som utgör en grundläggande kontrast till detta sätt att vara församling. Här är det istället några få som har monopol på ordet, som leder gudstjänsten och som intar dom upphöjda positionerna vid mikrofonerna och på plattformen/vid altaret. Den slutsats som jag drar av detta är att vi systematiskt dissar Paulus tydliga undervisning, men att vi borde sluta med detta och istället bli församling på riktigt, oavsett kostnaden."
Det er en brytningstid. Noe er på gang. Benkesliterne lager blogger og debatterer på kryss og tvers. Men lederne er forbausende stille. Er lederne blitt så vant med monologer fra prekestolen at de kjenner seg usikre på samtaler?
I århundrer har folk blitt nektet å samtale om teologi og verdier i menighetene. I praksis har presten/pastoren hatt monopol på prekener, og eldsterådet har hatt monopol på teologi og verdier. Men de frie samtalene om menighetsliv sprer seg nå, på blogger og i hjemmene.
En svensk blogger inviterer folk hjem til en helg med samtaler om nye fellesskapsmåter. På programmet står noe så forskjellig som et foredrag av en person med et ikke-hierarkisk menighetssyn til et besøk på et katolsk kloster der nonner driver et aldershjem, og man skal også få besøk fra en kristen kulturkafé. I skrivende stund er det 20 personer som har meldt seg på dette private initiativet.
Det paradoksale er at vanlige menighetsmedlemmer fører mye mer grunnleggende debatter og samtaler enn hva jeg har hørt fra menighetsledere. Det virkelige allmenne prestedømme har våknet.
HVA DISKUTERES I NORGE OG SVERIGE?
La meg gå noen år tilbake. Først satset man på proffere sceneopptredener. Så ropte man etter et sterkere lederskap i frimenighetene. De sterke lederne skulle komme med visjoner om pyramidemenigheter og gis mer makt slik at de kunne ta effektive beslutninger. I det siste har det dukket opp en ny trend, det er å gå i retning katolsk-ortodoks lære og kultur.
Det er flere akser man debatterer, men her er noen av dem:
Enkle hussamlinger <----> Katolsk-ortodoks symbolkultur
Vennefelleskap <----> Hierarki/embeter/lederskap/strukturer
Skriften alene <----> Tradisjonen
Verdier <----> Visjoner
HER ER NOEN KLIPP FRA SVENSKE BLOGGER:
EllenRock: "Listan kan göras lång av kristna ledare (...) som för Guds folk (...) bort från nåden. Ledare som för oss in i tradition, krav, religion och lagiskhet. Mitt i all denna förvirring håller Gud på att resa upp ett folk, en gräsrotsarmé, som bestämt sig för att hålla fast vid Hans Ord, som älskar Honom och som älskar alla de människor som Han har dött för."
Den radikal-reformatoriske bloggen: "(...) Paulus förutsätter att när dom troende möts så har var och en ett tydligt och unikt bidrag i sammankomsten. Samtidigt hävdar jag att i 99 % av fallen så har det vi kallar för ”gudstjänst” en struktur som utgör en grundläggande kontrast till detta sätt att vara församling. Här är det istället några få som har monopol på ordet, som leder gudstjänsten och som intar dom upphöjda positionerna vid mikrofonerna och på plattformen/vid altaret. Den slutsats som jag drar av detta är att vi systematiskt dissar Paulus tydliga undervisning, men att vi borde sluta med detta och istället bli församling på riktigt, oavsett kostnaden."
En farlig tanke: “Sälj alla kyrkorm och ge pengarna från inkomsterna till de fattiga.”
Timmen er sen: " Ytterst sätt så handlar detta om ett system som sätter "lekmännen" eller den enkla församlingsmedlemmen i en underordnad ställning. Detta blir väldigt tydligt i de traditioner där det bara är prästerna som får dela ut nattvarden, förrätta dop eller där vissa ledare äger tolkningsrätt på Bibeln. "Lekmännen" har inte samma rättigheter utan är beroende av ledaren som fungerar som ett slags "språkrör" för Gud. Naturligtvis ligger denna syn långt ifrån Paulus undervisning om kyrkan som en kropp med många lemmar som kompletterar varandra- och där huvudet är Kristus själv."
Kommentarer